European Observatory for Nanomaterials

Nanomaterial används i t.ex. färger och beläggningar för att förbättra hållbarheten och för att ge nya funktioner, dvs. vatten-/ smutsavvisande egenskaper (""lätt att rengöra""), antimikrobiell resistens eller repningsresistens. För närvarande är de mest relevanta nanomaterialen för färg- och beläggningsindustrin titandioxid och kiseldioxid. Nanotitandioxid används i beläggningar, främst för att utnyttja dess fotokatalytiska aktivitet vilken resulterar i självrengörande ytor. Tillsatsen av syntetisk amorf kiseldioxid kan förbättra färgens hårdhet, nötning samt repnings- och väderbeständighet. Dessutom undersöks för närvarande nanosilver, zinkoxid, aluminiumoxid, ceriumdioxid, kopparoxid och magnesiumoxid för eventuell framtida användning i färger.

Bläck och toner kan innehålla nanomaterial av många olika anledningar. Pigmenten kan själva innehålla nanopartiklar, och storleken på pigmentpartiklarna kan ha en effekt på de färger som erhålls i tryck. Pigment som ingår i bläckstråletryck kan innehålla nanomaterial för att undvika igensättning av tryckmunstyckena.

På läkemedelsområdet används nanomaterial huvudsakligen som hjälpämnen, dvs. ämnen som tjänar som en vehikel eller ett medium för ett läkemedel medan det fortfarande självt är icke-verksamt. Flera tabletter, stolpiller och krämer innehåller nanomaterial som syntetisk amorf kiseldioxid som används för att kontrollera viskositeten och enhetligheten hos de verksamma ingredienserna. Dessutom har silvernanopartiklar använts i många år som antibakteriella medel vid förbindning av sår.

Nanotechnology also plays an important role in the cosmetic industry. Nanomaterials can be found in many cosmetic products including moisturisers, hair care products, make up and sunscreens. The primary advantages of using nanoparticles in personal care products include an improvement in the stability of cosmetic ingredients (e.g. vitamins, unsaturated fatty acids, and antioxidants) by encapsulating them within the nanoparticles; efficient protection of the skin from harmful ultraviolet (UV) rays; aesthetically pleasing products (e.g. in mineral sunscreens, using smaller particles of an active mineral allows them to be applied without leaving a noticeable white cast); targeting of an active ingredient to the desired cells or organ, and offer a controlled release of active ingredients for prolonged effect a knowhow also explored in the developments of pharmaceuticals.

Nanoteknik spelar också en viktig roll i kosmetikaindustrin. Nanomaterial finns i många kosmetiska produkter, inklusive fuktgivare, hårvårdsprodukter, smink och solskyddsmedel. De främsta fördelarna med att använda nanopartiklar i kroppsvårdsprodukter inkluderar en förbättring av stabiliteten hos kosmetiska ingredienser (t.ex. vitaminer, omättade fettsyror och antioxidanter) genom inkapsling av dem inom nanopartiklarna; effektivt skydd av huden från skadliga ultravioletta (UV) strålar; estetiskt tilltalande produkter (t.ex. i mineralsolskyddsmedel möjliggör användning av mindre partiklar av ett aktivt mineral att de kan appliceras utan att lämna märkbara vita spår); spårning av en verksam ingrediens till de önskade cellerna eller organen, och ett kontrollerat frisläppande av verksamma ingredienser för långvarig effekt, vilken är en sakkunskap som också undersöktes i utvecklingen av läkemedel.

Nanomaterial såsom kimrök används för att förstärka gummit i däck och andra gummiprodukter. Nanomaterial såsom silika kan också användas för denna tillämpning. Detta gör att däcken håller längre och minskar kostnaderna för både konsumenter och däcktillverkare.

I vissa elektroniska produkter såsom datorskärmar används nanoteknik för att minska deras vikt och strömförbrukning. Nanoteknik kan ge hög strömeffektivitet med högre drifthastigheter. De kan också användas för att skapa datorchips och för att (hjälpa till att) minska storleken på transistorer i kretskorten. Nanoteknik har också använts för att öka hastigheten på datorer och kapaciteten på hårddiskar och bärbara lagringsenheter. Nya tv-skärmar som använder kvantprickar – s.k. halvledarnanokristaller – har också kommit ut på marknaden.

Plastindustrin är ett område där nanoteknik används allmänt. Utvecklingen av nanokompositer, dvs. förstärkta polymerer med användning av nanomaterial, är en av de mest relevanta tillämpningarna inom området för (nya) material. Termoplaster förstärkta genom nanoteknik kan motstå värme, fungera som flamskyddsmedel, ge stabilitet och leda elektricitet. Titannitrid, t.ex., är ett extremt hårt material som används i plast såsom polyetentereftalatflaskor (PET) för att förbättra deras fysikaliska egenskaper och effektiviteten vid PET-tillverkningsprocesser.

Många av de vanliga textilierna innehåller numera nanomaterial. Vissa babytextilier kan vara belagda med nanosilver för att ge antibakteriellt skydd. Nanotitandioxid ger UV-skydd i strandkläder. Många vattentäta fritidsjackor och spillbeständiga dukar är belagda med nanosyntetisk amorf kiseldioxid. För att förbättra nötningsbeständigheten kan textilier beläggas med nanoaluminiumoxid, kolnanorör eller nanosyntetisk amorf kiseldioxid.

Mjuka leksaker innehåller ofta nanomaterial med antimikrobiella egenskaper – de hjälper till att hålla leksakerna rena och gör att de håller längre. Barnfärger kan också innehålla nanomaterial, eftersom de används i många pigment.

Inom sportprodukter är kolnanorör det mest använda nanomaterialet. De används ofta för att producera lättare men samtidigt styvare utrustning, t.ex. tennisracketar, golfklubbor och cykelramar.

Nanoteknik har också tillämpningar inom livsmedelssektorn. Huvudutvecklingen hittills syftar till att förändra konsistensen hos livsmedelskomponenter genom att kapsla in livsmedelskomponenter eller tillsatser, utveckla ny smak, kontrollera frisättning av smaker, utveckla nanosensorer för spårbarhet och övervaka livsmedlets tillstånd under transport och förvaring och/eller öka biotillgängligheten hos näringskomponenter.