Nanomaterial är kemiska ämnen

Partiklar i nanoskala kan tillverkas av många olika ämnen, t.ex. kol, metaller, metalloxider och polymerer. Det är svårt att ge en exakt siffra på hur många nanomaterial som för närvarande finns på marknaden, för att inte tala om att ge en uppskattning av hur många fler som är möjliga att producera i laboratoriemiljö.

Enligt Reach gäller den lagstadgade skyldigheten för tillverkare och importörer att registrera och visa säker användning även för ämnen med nanoform. Å andra sidan har endast några få EU-förordningar uttryckliga rättsliga krav på nanomaterial, som t.ex. kosmetikaförordningen och nya livsmedelsförordningar. Eftersom Reach inte har uttryckliga bestämmelser om nanomaterial har det resulterat i endast några registreringar som innehåller nanospecifik information.

Samtidigt hindrar avsaknaden av specifika bestämmelser inte proaktiva företag att rapportera på ett tydligt sätt om nanoformerna av det ämne som omfattas av registreringarna. Rapportering av nanospecifik information har möjliggjorts sedan 2010 när en frivillig kryssruta infördes i IUCLID.

Du kan hitta mer information om dessa ämnen där den frivilliga kryssrutan har använts eller där det finns andra indikationer på nanospecifik information genom att följa den här länken till Echas webbplats för informationsspridning. 

Mer information om registrerade ämnen som innehåller nanomaterial:

Registranter enligt Reach kan välja att lämna information om nanomaterial till Echa genom att ange förekomsten av en nanomaterialform i ämnets sammansättning, genom att ange att ämnets fysiska tillstånd är ett nanomaterial eller genom att tillhandahålla specifika studier om ett nanomaterial i en endpointstudiepost.

Reach är en övergripande förordning för kemikalier. Det sätt på vilket Reach definierar kemiska ämnen är därför viktigt i en mycket bredare mening, eftersom dess begrepp återspeglas i annan lagstiftning:

'Ämne: kemiskt grundämne och föreningar av detta grundämne i naturlig eller tillverkad form, inklusive de eventuella tillsatser som är nödvändiga för att bevara dess stabilitet och sådana föroreningar som härrör från tillverkningsprocessen, men exklusive eventuella lösningsmedel som kan avskiljas utan att det påverkar ämnets stabilitet eller ändrar dess sammansättning'

Det är viktigt att notera att många nanomaterial förekommer naturligt och kan därför inte omfattas av befintliga kemikalielagstiftningar som inriktas på tillverkade ämnen, t.ex. Reach, såvida de inte avsiktligt kemiskt modifieras på något sätt. Andra nanomaterial bildas som biprodukter, exempelvis från förbränning av fossila bränslen med användning av t.ex. dieselmotorer. Sådana partiklar omfattas emellertid av olika miljöregler, t.ex. de som skyddar luftkvaliteten.

 

Finns det många fler nanomaterial där ute?

Uppskattningarna av det faktiska antalet nanomaterial på EU-marknaden varierar.

Det finns förmodligen fler ämnen med nanoformer på marknaden än de som för närvarande är registrerade enligt Reach. Det finns ett antal skäl till detta, däribland:

  • Tillsynsmässig osäkerhet: även om termen "ämne" omfattar nanomaterial, liksom tillämpningen av Reachförordningen, nämns inte uttryckligen nanomaterial i förordningen, och den anger inte eller några uttryckliga krav. Vissa tillverkare/importörer kan tolka detta som att det inte finns någon skyldighet att tillhandahålla nanospecifik information i sina registreringsunderlag. Europeiska kommissionen förbereder för närvarande en ändring av bilagorna i Reach för att göra kraven på nanoformerna av ämnen uttryckliga.
  • Utmaningar i samband med mätning: medan termen nanomaterial är enkel, är mätningen om huruvida en form av ett ämne är en nanoform ofta inte enkel. Det kräver exakta och ibland dyrbara instrument för att göra det. Därför kan tillverkare/importörer, utan några uttryckliga rättsliga krav på att utföra testet, välja att inte göra det.
  • Låga volymer: vissa ämnen med nanoformer kan finnas på marknaden i så låga volymer att de inte behöver registreras enligt Reach. Tidsfristen för registrering av lågvolymkemikalier (1–100 ton per år) löper ut den 31 maj 2018.

Det kan finnas många anledningar till varför antalet registrerade ämnen med nanoformer är lågt. Det är också troligt att det finns ett antal registrerade ämnen som tillverkas eller släpps ut på marknaden som nanomaterial där företag har valt att inte uttryckligen tillhandahålla nanospecifik information i registreringsunderlaget.

Efterhand som tillsynsfrågorna får en lösning förväntas dock den tillgängliga nanospecifika informationen som samlas in genom genomförandet av Reach att öka.