Karakterisering av nanomaterial

För att bedöma säkerheten hos nanomaterial finns det först ett behov av att karakterisera dem på lämpligt sätt. Detta inkluderar utförande av mätningar av olika egenskaper, såsom partikelstorlek, ytarea och vattenlöslighet som kan påverka deras toxicitet.

Sådan karakterisering är nödvändig för att säkerställa att eventuella (eko)toxikologiska studier utförda på samma eller mycket liknande material kan jämföras med varandra.

Riskbedömare är dessutom angelägna om att få dessa mätningar gjorda för att förstå om det finns några mönster för nanomaterialets uppförande som kan förutsägas utifrån dessa fysikalisk-kemiska parametrar. Korrelerar t.ex. toxiciteten hos ett specifikt nanomaterial med sin partikelstorlek? Är det möjligt att förutse toxiciteten hos ett nanomaterial baserat på en specifik parameter, eller mer sannolikt på en kombination av parametrar? Och vilka fysikalisk-kemiska parametrar är viktigast att mäta?

Ett betydande problem med några av de tidigare forskningsresultaten om toxiciteten hos nanomaterial var att de faktiska nanomaterialen som användes i studierna inte hade lämplig (tillräcklig) karakteriseringsinformation. Detta gör det svårt att tolka och jämföra olika resultat. Därför måste en minsta uppsättning egenskaper mätas för varje nanomaterial innan man utför någon (eko)toxicitetsstudie.

Forskare har gjort betydande framsteg på detta område, och de flesta nya studier på nanomaterial inbegriper omfattande fysikalisk-kemisk karakterisering.