Toxicitet
Vissa kemikalier kan vara skadliga för hälsan. Oftast vet vi mer om hur giftig en kemikalie är ju längre den har funnits på marknaden och ju bredare användning den har. Men det stämmer inte alltid för nanomaterial eftersom användningen av dem har ökat så snabbt i samhället. Det är viktigt att göra studier på nanomaterial för att ta reda på om det är säkert att använda dem och att hitta sätt att skydda vår hälsa ifall de inte är det.
Studier av en kemikalies toxicitet – hur giftig den är – görs med hjälp av validerade testprotokoll. För nanomaterial gäller studierna främst följande:
- Akuta effekter. Dessa är irriterande eller frätande verkan på huden, eller irritation i ögon, näsa eller hals. Den typen av effekter studeras ofta genom att man placerar ett testmaterial på rekonstruerad mänsklig vävnad eller på huden på djur. Vissa nanomaterial kan även ha skadliga effekter om de sväljs, inandas eller om huden utsätts för dem. Livshotande effekter testas främst på djur, men även tester på cellkulturer kan påvisa hög giftighet.
- Allergiframkallande effekter. Vid sensibiliseringsstudier testar man om ett nanomaterial kan orsaka allergiska reaktioner, till exempel vid kontakt med huden. Vissa av dessa effekter går redan att studera utan djurförsök. Nanomaterial kan även orsaka luftvägssensibilisering, som astma. I dag finns det inga metoder med djurförsök som är godkända av tillsynsmyndigheterna för testning av luftvägssensibilisering. Därför används data från människor som har fått sådana symtom för att bekräfta att en kemikalie har den effekten.
- Effekter på specifika organ. Dessa är effekter som påverkar ett visst organs funktion eller orsakar förändringar av organets vävnad, vilket i värsta fall leder till cancer. Effekterna kan även vara lokala, såsom effekter på lungorna efter inandning av ett nanomaterial. Oftast krävs exponering i veckor eller månader innan de mest skadliga effekterna uppträder. Organtoxicitet studeras främst på råttor.
- Mutagena effekter. Mutationer är förändringar av det genetiska materialet i celler eller organismer. Studier för att undersöka om ett nanomaterial sannolikt orsakar mutationer utförs ofta på odlade celler. I många fall är det troligt att ett nanomaterial med mutagena effekter även orsakar cancer.
- Effekter på fortplantningsförmågan. Effekter på fortplantningsförmågan innefattar förändringar av fruktsamheten eller störningar av fosterutvecklingen. För kvinnor kan detta innebära svårigheter att bli gravid och för män förändringar av spermierna. Reproduktions- och utvecklingstoxikologiska studier genomförs fortfarande på djur, ibland över mer än en generation.
I EU måste nanomaterials farliga egenskaper bedömas och säker användning säkerställas.
För farliga nanomaterial kan flera tillsynsåtgärder vidtas för att skydda vår hälsa. Exempelvis kan en EU-omfattande harmoniserad faroklassificering behövas. Detta kräver även att information om faran finns i märkningen på produkter som innehåller dessa nanomaterial.