European Observatory for Nanomaterials

Nanomaterial används i många olika sammanhang, till exempel inom livsmedel, läkemedel, kosmetika, pigment och elektronik. Men hur påverkar de vår hälsa och miljön? Det finns inget enkelt svar på den frågan. Forskarna har kommit långt är det gäller bedömningen av kemikaliers säkerhet och toxicitet, men de mikroskopiska nanopartiklarna utgör fortfarande en teknisk och vetenskaplig utmaning.

En av svårigheterna har sin grund i varje nanomaterials unika egenskaper. Nanomaterial har större yta än andra material, vilket gör dem mer reaktiva. Högre reaktivitet medför potentiella risker för vår hälsa och för miljön. Vår exponering för nanomaterial ökar i takt med att användningen ökar.

Framsteg med testning av nanomaterial

Trots utmaningarna har betydande framsteg gjorts under det senaste årtiondet när det gäller att fastställa de negativa effekter som nanomaterial kan tänkas ha. Det finns allt fler tillförlitliga och validerade metoder för att testa nanomaterial.

Forskarna har funnit att standardtestprotokoll som OECD:s riktlinjer för kemikalietestning ofta kan användas även för nanomaterial, men mer behöver göras för att täcka in vissa av materialens unika egenskaper.

Harmoniserade testmetoder tack vare internationellt samarbete

Olika internationella organisationer forskar för närvarande i nära samarbete med forskare och andra partner med målet att hitta nya och tillförlitliga metoder för att utföra dessa tester.

Ett exempel är ”Maltainitiativet”, ett internationellt samarbete mellan Echa, medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och industrin om att utveckla och ändra riktlinjerna för testning för att säkerställa att nanospecifika problem med att uppfylla tillsynskraven hanteras.

Ett annat exempel är det treåriga, Horisont 2020-finansierade projektet NanoHarmony, där forskningsinstitut samarbetar nära med OECD och Echa för att snabba på utvecklingen av harmoniserade testmetoder för nanomaterial.

Datormodellering och högkvalitetsdata för att förutsäga nanomaterials egenskaper

Många faktorer påverkar hur nanomaterial reagerar under olika förhållanden, exempelvis storlek, beläggning och transportprocesser. Därför krävs det prediktiv modellering som ett komplement till ”traditionell” testning. Denna metod innebär att man drar slutsatser om hur materialet förväntas bete sig baserat på befintliga data för olika ämnen, förhållanden och användningar.

Organisationer som OECD, Echa och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) stödjer forskarsamhället med utveckling av gruppering och jämförelse med strukturlika ämnen, liksom med ytterligare främjande av datormodellering för nanomaterial, till exempel genom kvalitativa eller kvantitativa struktur-aktivitetssamband (QSAR). Det finns även möjligheter till finansiering från EU.

Om det går att förutsäga hur ett visst material kan tänkas bete sig blir det lättare att utveckla nya nanomaterial på ett säkert sätt genom att eliminera potentiellt skadliga material som redan är i produktutvecklingsfasen.