Exponering för nanomaterial

En viktig aspekt vid alla riskbedömningar av farliga ämnen är att utvärdera exponeringen. Detta beror på att även om en kemikalie kan utgöra vissa hälsorisker, uppstår farorna inte om inte människor utsätts för kemikalien. Denna princip gäller på samma sätt för nanomaterial. Därför är det nödvändigt att förstå om och hur människor kan utsättas för nanomaterial i deras dagliga liv, både på jobbet och hemma.

Nanomaterial brukar klibba ihop för att bilda större föremål som kallas aggregat och agglomerat, vilket påverkar hur de interagerar med t.ex. lungvävnad.

I många produkter som för närvarande säljs på marknaden finns det införlivade nanomaterial i olika matriser som påverkar deras tillgänglighet för användaren eller miljön.

Men kan nanomaterial frisläppas från sådana matriser, och hur enkelt "lossnar" nanomaterialen från de större aggregaten och agglomeraten? Det finns redan en allmän ram för beräkning av mängden frisläppta nanomaterial från pulver (ISO/TS 12025:2012).

Ytterligare forskning pågår för att utveckla nya verktyg som t.ex. personliga monitorer för mätning av exponering för nanopartiklar på arbetsplatsen