Internationella aktiviteter

 

A hand holding a globeDe potentiella riskerna med nanomaterial har varit på dagordningen för internationella diskussioner i mer än ett decennium. Samtidigt har fördelarna för samhället med lösningar genom nanoteknik varit lika intressanta för forskare och beslutsfattare.

Den globala debatten om nanomaterials säkerhet sker i flera internationella forum: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Världshälsoorganisationen (WHO) och Förenta nationerna (FN) bidrar alla till kunskapsutvecklingen avseende dessa material.

Huvudfokus ligger på hur nanomaterial kan användas och hanteras säkert så att fördelarna med nanotekniken kan förverkligas.

 

OECD

OECD har sedan länge ett program för kemikaliehantering och har spelat en grundläggande roll vid harmoniseringen av tillsynsmetoder för att testa och utvärdera faror med kemikalier. De viktigaste verktygen för detta har varit internationellt överenskomna testriktlinjer och principerna för god laboratoriesed.

Tillsammans har de skapat förutsättningar där ett test som utförs enligt OECD:s testriktlinjer erkänns av myndigheter i länder som beaktar det ömsesidiga erkännandet av data. Det ömsesidiga erkännandet av data är ett rättsligt bindande instrument för att underlätta det internationella erkännandet av information för tillsynsmyndigheternas regelbundna säkerhetsbedömning av kemikalier. Detta har dramatiskt minskat testkostnaderna och begränsat antalet djur som behövs för teständamål.

I dag stöds mycket av kemikalielagstiftningen i industriländer över hela världen av resultaten från OECD:s kemikalieprogram. Detta gäller även för riskbedömningen av nanomaterial. OECD-rådets rekommendation från 2013 om säkerhetstestning och bedömning av tillverkade nanomaterial fastställer att befintliga internationella och nationella tillsynsramar på kemikalieområdet är lämpliga för att hantera riskerna i samband med tillverkade nanomaterial. Det noterade emellertid också att dessa ramar och andra styrsystem kan behöva anpassas ännu en tid för att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos tillverkade nanomaterial.

År 2006 inrättade OECD arbetsgruppen för avsiktligt tillverkade nanomaterial för att möjliggöra en diskussion om riskbedömning av nanomaterial. Huvudresultatet hittills har varit en bedömning av hur de nuvarande OECD-testriktlinjerna kan tillämpas på elva vanliga nanomaterial. Betydande insatser gjordes i projektet och över 700 studier genererades under projektets gång. Resultaten publicerades av OECD under 2015.

 

WHO

WHO undersöker risken med kemikalier för befolkningar på global nivå. För nanomaterial har WHO fokuserat på de potentiella effekterna av arbetstagares exponering för nanomaterial.

WHO utvecklar riktlinjer för ”Skydd av arbetstagare mot potentiella risker med tillverkade nanomaterial”. Dessa riktlinjer syftar till att förbättra arbetshälsan och säkerheten för arbetstagare som potentiellt utsätts för nanomaterial i ett brett spektrum av tillverknings- och sociala miljöer.

Riktlinjerna kommer att införliva delar av riskbedömning och riskhantering och kommer att ge rekommendationer för att förbättra säkerhet på arbetsplatsen och skydda hälsan för de arbetstagare som arbetar med nanomaterial i alla länder, men särskilt i låg- och medelinkomstländerna.

 

FN:s utbildnings- och forskningsinstitut (Unitar) och FN:s miljöprogram (Unep)

Unep och Unitar har ett starkt fokus på kapacitetsuppbyggnad mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Tillsammans med det interna organisationsprogrammet för god hantering av kemikalier (Inter-Organisation Programme for the Sound Management of Chemicals, IOMC) har flera regionala seminarier organiserats under de senaste fem åren med syfte att öka kunskapen om hur man utför riskbedömning och hantering av dessa material på nationell nivå.

Deras arbete har också gett länderna möjlighet att finansiellt bidra till att öka utvecklingsländernas kapacitet att kunna hantera nanosäkerhetsfrågor.

 

Strategin för internationell kemikaliehantering (SAICM)

SAICM är en politisk ram för att främja en god hantering av kemikalier på global nivå. Den är nära kopplad till de mål som fastställdes vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002.

Ett av dessa mål handlar specifikt om kemikalier. Det formuleras enligt följande: ”senast 2020 bör alla kemikalier produceras och användas på ett sätt som avsevärt minskar deras negativa inverkan på människor och miljö”.

Enligt SAICM har ett avtal ingåtts om en global handlingsplan för att tillhandahålla en strategi för att uppfylla målen om hållbar utveckling. Denna plan innehåller också åtgärder för nanomaterial, till exempel för bly i färg, hormonstörande ämnen och bekämpningsmedel. Nanoteknik och tillverkat nanomaterial har av SAICM fastställts som en framtida politisk fråga.

Categories Display