Förutsäga egenskaper hos nanomaterial
För att skynda på testningen av nanomaterial och i slutändan vår förståelse av deras potentiella farliga effekter kan forskarna använda jämförelse med strukturlika ämnen (interpolering). Vid interpolering används uppgifter om liknande källämnen för vilka data finns för att förutsäga egenskaperna hos målämnen när lite eller ingen information har tagits fram.
Enligt Reachförordningen kan interpolering användas för enskilda ämnen, även nanomaterial, men metoden kan också tillämpas på grupper av ämnen och nanoformer för att fastställa eventuella trender dem emellan. Om metoden med gruppering av ämnen och jämförelse med strukturlika ämnen har genomförts på ett korrekt sätt kan antalet testförsök minskas eftersom det inte finns behov av att testa varje målämne separat.
Använda befintliga data för att fylla luckor
Metoden med jämförelse med strukturlika ämnen är särskilt användbar vid generering av data för tillsynsändamål, så att myndigheterna får tillräckligt med information för att besluta om kemikalier och säkerställa att de används på ett säkert sätt.
Gruppering är möjlig:
- Mellan olika nanoformer av ett ämne
- Mellan andra ämnen i samma storleksintervall
- Potentiellt mellan olika former av ett ämne från deras bulkform till deras nanoformer
Gruppering utvecklades från början för kemikalier och anpassades för nanoformer.
Definiera egenskaper hos nanomaterial
Nanomaterial kan tillverkas och modifieras för att få olika egenskaper. Egenskaperna kan vara storlek, form, kristallinitet och ytbehandling. Det senare är processen att belägga nanomaterialets yta. Vissa flerväggiga kolnanorör har kan till exempel beläggas för att fästa på organ och leverera läkemedel på ett effektivare sätt.
Registrering av kemikalier enligt Reach med användning av jämförelse med strukturlika ämnen
Enligt Reachförordningen krävs data för ämnen som produceras i över 1 ton per år. För nanoformer kan det vara svårt att uppnå denna mängd, eftersom kravet gäller den totala mängden nanoformer och andra former av ett ämne och inte den enskilda nanoformen.
Nanoformer produceras ofta i mycket lägre mängder, från några gram till upp till 100 kilo per år, beroende på användningar och marknader.
Företag behöver motivera sin användning av jämförelse med strukturlika ämnen när de registrerar sina kemikalier enligt Reach. Detta görs med en vetenskapligt motiverad förklaring av varför gruppering av nanoformer är möjlig, med stöd av tillgängliga data, exempelvis för både spridning och nedbrytning i miljön av såväl käll- som målämnen och faran med ämnena.
Utveckling av ramverk för jämförelse med strukturlika ämnen
Under de senaste tio åren har det gjorts många framsteg med testning av huruvida jämförelse med strukturlika ämnen är möjligt för nanoformer och vilken information som behövs för en tillförlitlig metod för sådan jämförelse.
Echa och OECD har publicerat vägledning för att tillhandahålla en ram och gränser för tillämpningen av jämförelse med strukturlika ämnen, samtidigt som regulatorisk giltighet och acceptans säkerställs.
Inom forskningsprojekt som GRACIOUS har ett ramverk utvecklats, huvudsakligen för industrin, för att tillämpa jämförelse med strukturlika ämnen enligt Reach, men även som stöd för utveckling av hållbara produkter.
Framsteg har gjorts, men mer behöver göras för att ytterligare stärka giltigheten i och erkännandet av jämförelse med strukturlika ämnen mellan olika nanoformer.