Hur används nanoläkemedel?

Nanoläkemedel kan användas på många olika sätt, exempelvis för att minimera biverkningar eller få kroppen att ta upp läkemedel snabbare och målstyra dem mot specifika celler eller organ för att på så sätt uppnå förväntade resultat.

Ett verksamt ämne, eller aktiv substans, kan infogas i strukturer som liposomer. Liposomer är mycket små, nanostora bärarpartiklar med väggar uppbyggda av lipider, samma material som cellmembran består av. De kan fyllas med det verksamma ämnet och användas för att tillföra det till specifika celler eller organ för att behandla cancer eller andra sjukdomar.

Lipiderna i liposomen är inte farmakologiskt aktiva, men liposomens nanostruktur påverkar det sätt på vilket det verksamma ämnet transporteras i kroppen. Själva liposomen kan också ha en viss molekyl fäst vid sig, t.ex. en antikropp som känns igen av en specifik receptor som överuttrycks i cancerceller. Detta gör att läkemedlet ansamlas selektivt i vävnader med cancer, så att det förväntade resultatet kan uppnås med mindre doser, vilket dessutom leder till minskade biverkningar såsom illamående och kräkning.

 

Målstyrd tillförsel av läkemedel med hjälp av liposomer

 

Liposome structure


 

Minskade biverkningar

Vissa kända verksamma ämnen har skapats som nanopartiklar för att öka deras löslighet. På så sätt undviks behovet av giftiga lösningsmedel när läkemedlet tillförs och därigenom minskar biverkningarna. Ett redan använt nanoläkemedel mot cancer innehåller till exempel ett verksamt ämne som blockerar ett specifikt stadium av celldelningen och orsakar celldöd. Det verksamma ämnet är olösligt i vatten, men när det fästs vid ett protein bildar det mycket små nanopartiklar som är lösliga och gör att det kan tillföras intravenöst utan användning av lösningsmedel, vilket leder till färre allvarliga biverkningar.
 

Snabbare absorption med farmaceutiska nanokristaller

Farmaceutiska nanokristaller är nanopartiklar i kristallform. Nanokristallteknik kan användas för att öka ett verksamt ämnes löslighet och upplösningshastighet, vilket gör att ämnet får en snabb absorption och verkan. Vissa läkemedel med låg vattenlöslighet kan omvandlas till partiklar i nanostorlek. Läkemedlet kan sedan infogas i tabletter, kapslar och sterila former för injektion.