Nanomaterial i solskydd


 

Hur fungerar solskyddsmedel?

För att undvika solbrännskador använder vi solskyddsmedel som skyddar huden från UV-strålning (UVB- och UVA-strålning). Filtren i solskyddsmedel fungerar på två olika sätt. Vissa är mineralbaserade och använder nanoformer av kemikalier, bland annat titandioxid (TiO2) och zinkoxid (ZnO), som reflekterar bort UV-strålningen från huden. Mineralfilter är effektiva direkt när de applicerats. Kemiska filter i solskyddsmedel innehåller ämnen som oxibenson. De behöver appliceras före solexponering eftersom de skyddar från solbrännskador genom att absorbera UV-strålning.

Koncentrationen av UV-filter i solskyddsmedel beror på önskad solskyddsfaktor (SPF). Koncentrationsnivåerna kontrolleras och ska inte överstiga 25 procent av slutproduktens sammansättning för mineralfilter och 10 procent för kemiska filter.

Varför används nanomaterial i solskyddsmedel?

Mineralbaserade UV-filter innehåller nanopartiklar och ger ett längre skydd eftersom de är mer stabila än kemiska filter. ZnO anses ge det effektivaste skyddet. Solskyddsmedel som innehåller ZnO- och TiO2-nanopartiklar ger möjlighet till en icke-vit finish, liknande kemikaliebaserade UV-filter i solskyddsmedel.

Är det säkert att använda solskyddsmedel som innehåller nanopartiklar?

Vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet har tagit upp betänkligheter om säkerheten av sprejade solskyddsmedel som innehåller TiO2, som misstänks orsaka cancer vid inandning.

För att skydda människor måste produkter som innehåller TiO2 över en viss gräns innehålla en varning på etiketten där följande anges: ”Varning! Farliga inandningsbara droppar kan bildas vid sprejning. Andas inte in stänk eller dimma.”

Solskyddsmedel och miljön

Det finns begränsat med data om miljöpåverkan, men kemiska filter som oxibenson har förknippats med korallblekning och har rapporterats som hormonstörande ämnen. På grund av dessa forskningsrön har användningen av TiO2 begränsats som en försiktighetsåtgärd, bland annat i Hawaii.

Det finns bara några få studier tillgängliga om mineralfilter. Det är svårt att återskapa tillförlitliga förhållanden med alla miljövariabler, komponenter i solskyddsmedel och deras interaktion i laboratoriemiljö.

Även variationer i partikelstorlek, form eller ytbeläggning kan påverka produkters faropotential. Trots att zink är ett essentiellt näringsämne kan det vara giftigt i höga doser, i synnerhet för vattenlevande organismer.

Både zinkoxid och zinkklorid har en harmoniserad klassificering som innebär att de är giftiga för vattenlevande organismer vid koncentrationer under 10 milligram per liter. För titandioxid finns det i dag ingen harmoniserad klassificering för miljöeffekter.